Vi har offentligt dragit ner brallorna på Manuel Knight genom att visa att han ljugit om militära eskapader. Nu är det dags att vi plockar av honom hans skyddsväst

Vi kommer i den här artikeln detaljgranska skyddsvästar, fr f a amerikanska sådana och därigenom landa i att Manuel Knights historier om hur han upprepade gånger blivit påskjuten bara är bluff och att han är totalt okunnig, både materielmässigt och ballistiskt. En pajas som sett för mycket på film, kort sagt!

För att översiktligt förklara skyddsvästar och hjälmar behövs en kort historielektion samt insyn i varför de skapades och hur de utvecklats samt litet om ballistik. Militärhjälmar och skyddsvästar har egentligen aldrig tillverkats för att vara skottsäkra utan som splitterskydd. Den skottsäkra västen är egentligen en mytisk företeelse och som man kan läsa i boken 'Flak Jackets - 20th Century Military Body Armour', så sägs det där att:

"Finally, note that nowhere in this book is there any reference to the 'bullet-proof vest': there is no such thing."

Som ovanstående referens klart visar, så existerar egentligen inte den skottsäkra västen, ingen väst är skottsäker, däremot finns det olika grader/klassificeringar för att definiera nivån på ballistiskt skydd mot inkommande projektiler, detta förutsatt att de träffar rätt områden på västen.

I engelskan är termen "flak jacket" synonymt med vad vi i Sverige kallar för skottsäker väst eller skyddsväst. Termen härstammar från amerikanska referenser till tyska luftvärnskanoner och de första mer moderna skyddsvästarna bars av besättningar på bombplan. När en luftvärnskanon skjuter en projektil som briserar i luften sprids splitter som tränger igenom flygplanets kropp och kan skada eller döda besättningen. Skyddsvästar var därmed nödvändigt för att överleva massiv luftvärnseld.

Ursprunget till krigshjälmen i modern tappning och återkomsten av skyddskläder i strid var det första världskriget. Det blev av strategisk vikt att minimera förlusterna då artillerield och splitter kunde träffa och skada manskapet. Allt ifrån delar av granater till träflisor som flög omkring i luften, ledde till att man återuppfann stålhjälmen. Hjälmens inträde i första världskriget ledde till en statistisk minskning av antalet dödade med 5%. Stålhjälmarna skyddade dock inte mot skott ifrån höghastighetsvapen som t ex gevär eller kulsprutor.

Skyddsvästar av olika slag introducerades även de under första världskriget, men eftersom de var gjorda helt i stål blev de aldrig någon framgång. Det var först under andra världskriget när stationära skyttar satt i bombplan, som skyddsvästen kom att bli av strategisk betydelse. Det är därifrån skyddsvästen utvecklats till så som vi känner den idag.

När man talar om skyddsvästar och militära hjälmar måste man förstå att vad som avgör skyddsgraden, det är vad det är för något som träffar skyddsobjektet (människan). Splitterskydd är det mest självklara, men skydd mot skjutvapen har alltid varit en svår nöt för konstruktörerna att knäcka. Ju högre skyddsklass en väst har, desto tyngre och otympligare blir den. Praktiskt har ytterst få försök gjorts att för militärt bruk skydda soldater från höghastighetsvapen såsom Ak-47, M-16 eller andra automatkarbiner.

Vad som avgör vilken penetrerande effekt en projektil har, är kulans form och dess materialmässiga uppbyggnad, hylsans storlek d v s den teoretiska mängden krut, vilken sorts krut som används, pipans längd och räffling, kulans utgångshastighet och ytterligare en del andra faktorer.

Amerikanska försvaret påbörjade ett projekt som kom att kallas för 'Body Armor, Fragmention Protective Vest - Ground Troops' och senare när den togs i tjänst kom att kallas för 'Personal Armor System for Ground Troops', PASGT. Både västen och hjälmen fick samma namn, PASGT, men bland manskapet kallades västen för 'flak jacket' och hjälmen kom att kallas för 'Fritz' då den var så lik den tyska Stahlhelm från andra världskriget (detta var dock något amerikanska försvaret motverkat, så den går numer under smeknamnet K-pot).

PASGT-västen designades aldrig för att kunna stoppa några former av kulor, utan det handlade om splitterskydd. Men västen har i vissa sammanhang visat sig ge skydd för en del pistolskott. Den tillverkas av kevlar i flera lager samt ballistisk nylon och plast. Vikten är runt 4 kilo och hindrar inte en soldats mobilitet eller är särskilt tröttande att bära.

Denna väst är alltså vad Manuel Knight skulle burit under sina påstådda uppdrag, som han iofs fabulerat ihop, och påstår sig blivit påskjuten men räddad tack vare sin skyddsväst. Manuel Knight har sett alltför mycket film och i hans fantasihistorier har han blivit skjuten i ryggen och lite här och där. Ingenstans förekommer heller några pistolskott emot honom utan man får intrycket av hans beskrivningar, att fienden genomgående skjutit med Ak-47, s k Kalashnikovs, ett vapen som enkelt skulle penetrera hela PASGT-systemets skydd, oavsett om vi talar om en hjälm eller en väst.

Manuel Knight ljuger alltså återigen när han talar om skottskador, idag vet iofs hela världen att Manuel Knight ljuger om praktiskt taget allting, så det är knappt någon som nu tar honom på allvar, men vi måste ändå vara tydliga: Manuel Knight har sett för mycket actionfilm och han tror att skyddsvästar är säkra mot alla sorters skott, precis som det visas i en del filmer. Anne Knight, som i olika sammanhang fungerat som verifikator av Manuel Knights historier, har berättat om att västen räddade Manuel Knights liv.
Men Anne Knight har blivit lurad av sin make, Manuel Knight och hon är nog bara lika allmänt okunnig vad gäller skyddsvästar och olika vapensystem samt vilka hastigheter en kula från en automatkarbin har, som Manuel Knight. För mycket film där hos Anne Knight också kanske?

Men hur är det med andra västar? Ja, det finns olika västar med olika skyddsvärden. Amerikanska försvaret ville ersätta  PASGT-systemet med ett nytt med högre skyddsvärde. Då skapades en väst som kom att kallas för The Interceptor. Denna väst hade utöver kevlar även keramiska plattor både bak och fram. Men programmet blev ett fiasko. 2005 återkallade US Marine Corps över 5000 Interceptor skyddsvästar efter att det framkommit att de inte ens skyddat mot 9 mm ACP skott från en pistol. En rättsmedicinsk undersökning visade att 42% av de marinsoldater hade dödats av träffar som gått vid sidan om de olika keramiska plattorna. 15% hade dött av att blivit skjutna i axelpartiet som endast bestod av kevlar.

Nu var inte Manuel Knight i US Army när Interceptorvästarna introducerades, men ovanstående är ett belysande exempel på hur verkligheten ser ut. Vi avslöjar härmed återigen att Manuel Knight lever i en fantasivärld!

En väst som skulle klara av en Ak-47 Kalashnikov skulle väga runt 25 kilo och bestå av titanplattor, kevlar och ballistiskt nylon. Sådana är obrukbara enligt den amerikanska militära doktrinen där rörlighet prioriteras framför skyddsvärde och speciellt då av specialförband som opererar med gummibåtar och som kräver mycket rörlighet av soldaten. Dessa västar skulle inte heller vara skottsäkra mot skott från automatkarbiner mot baksidan eller kring axlarna eller sidorna, där ironiskt nog Manuel Knight i olika sammanhang påstår sig ha blivit skjuten. Amerikanska försvaret ger ut kontrakt på beställning till civila aktörer som producerar de västar som önskas, de är inte hemliga, all information är tillgänglig för allmänheten då västarna som US Army:s olika förband använder är öppet tillgängliga och till salu för privatpersoner och även andra nationers försvar.

När Manuel Knight var i US Army existerade ingen väst i tjänst som kunde stoppa en höghastighetskula. Inte ens om irakiska armén hade använt sina förfäders pilbågar från medeltiden hade PASGT-systemet gett något nämnvärt skydd. Moderna militära skyddsvästars främsta och egentliga huvudsakliga syfte är att skydda från splitter, inte skott från automatvapen eller från t ex stålpilar. Detta är något som den av talarförmedlaren Athenas utnämnde militärhistorikern Manuel Knight, uppenbarligen inte känner till. Det är påfallande mycket Manuel Knight inte känner till.

Manuel Knight pratar om hur västen skyddade honom och det gör han bland annat i SR Morgonpassets program 'Manuel Knight om livet i U.S. Special Forces' från oktober 2013.
Här länk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=5669139

Anne Knight nämner västen och som skulle ha skyddat Manuel Knight från skott, i Aftonbladets artikel från 2011:

"Jag vet hur han fick ärret vid ögat, säger Anne. Att en irakisk soldat slog en kalashnikov i hans huvud. Att han blev skjuten men att skottet träffade västen och att han blev medvetslös."

Vi vet att allt är lögn med operationen kring att rädda gisslan på båten under Gulfkriget, men Manuel Knights och Anne Knights historier trotsar riktig kunskap om skyddsvästar och ballistik. Ja, Manuel von Münchhausen trotsar fysikens lagar och även anständighetens gränser i sina ljughistorier. Att ljuga om att ha varit POW, d v s att ha varit Prisoner Of War, det kommer att i slutändan stå honom mycket dyrt, det kan vi lova!