Det är svårt att recensera en film som inte ens
våra cineastiska medarbetare ännu har sett, men ibland får man chansa och
rekommendera ett osett stycke kultur. Inte minst eftersom filmen tycks spänna
över många dagsaktuella frågor som t ex rasism, kriminalitet, våld och förstås
exempel på de rättsvårdande myndigheternas haveri.
Så här presenterar SF filmen:
”På väg till fotbollsträningen blir 16-årige
Kamal skjuten med fem skott. Polis och tidningar börjar snabbt spekulera om
gängrelaterat våld och hämnduppgörelser. Även inom Kamals familj undrar man. Vad
hade han gjort för att någon ska vilja skjuta honom? Vilka fiender hade han?
Åren går utan några svar. Oron och sprickorna inom familjen växer sig större.
Men så en dag ringer polisen och säger att de har gripit en misstänkt – Peter
Mangs, som snabbt får epitetet ”den nye Lasermannen”. Manal Masri, Kamals
syster, bestämmer sig för att ta reda på vad som verkligen hände den där
novemberkvällen, hon vill veta vem som utförde dådet och förstå varför. Är det
verkligen den misstänkte? För att få ett slutgiltigt svar på sina frågor skriver
hon ett brev till honom.”
Sveriges Radio:s Kulturnytt P4 beskriver filmen
som en ”thrillerdokumentär”. Läs och hör här: http://sverigesradio.se/sida/
Vi saxar ett par rader därifrån:
”I
den svenska dokumentären tar
Manal Masri saken i egna händer när inte rättsväsendet når ända fram. Hennes
bror Kamal har blivit beskjuten i en gångtunnel i Malmö, och polisen tror att
det är seriemördaren Peter Mangs som gjort det. Men i mängden av fall som han är
åtalade för, så släpper man just det här.”
Det där med att ”inte rättsväsendet når ända fram”
är nog årets hittills största understatement. Vad vi förstår, så hade Polisen
och åklageriet redan från början bestämt sig för att Kamal var en del i ett gäng
och att man därför inte lade ner särskilt mycket energi på just den skjutningen.
När det sedan visade sig att den skjutningen var en av många Peter
Mangs-skjutningar, så ville åklagaren tona ned Kamal-ärendet. Peter Mangs var
nämligen åtalad för även den skjutningen, men åklagaren lyfte bort det åtalet.
Vi gissar att det berodde på att man annars hade fått schavottera med sin
inkompetens genom att man omgående hade låst sig för att Kamal var gängmedlem.
Vad som också är anmärkningsvärt i Peter
Mangs-rättegången var ju att han inte åtalades för 'hatbrott' och vi
undrar förstås varför? Detsamma gjorde många andra. Här ett parti ur en bra
SvD-artikel från 2012, skriven av Göran Eriksson:
<Åklagaren har fått kritik för
att Mangs inte åtalas för hatbrott. Sådana kan ge
straffskärpning ”om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,
nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller
annan liknande omständighet”.>
Karin Thunberg är
en av våra favoriter bland svenska journalister. Idag har hon skrivit om filmen
Brev till en seriemördare och hon
låter Manal Masri beskriva vad som hänt:
”Fram till dess [skjutningen] hade vi känt oss som en helt
vanlig svensk familj. Våra föräldrar hade visserligen flytt från Libanon men
Kamal var född i Sverige. Gick i en vanlig gymnasieklass. Nu fick vi en helt
annan bild av det vi trodde var vårt land. Man vände oss ryggen. Lämnade oss
ensamma. Vi kändes oss svikna av alla.”
Av alla dem som svek, så
gissar vi att Polisen och Åklagarmyndigheten är bland de värsta. Om man inte kan
lita på att rättsväsendets representanter i ett land kan sköta sitt jobb, så har
det samhället en bra bit kvar innan medborgarna där kan känna sig trygga. Men
Polisen och Åklagarmyndigheten i just det märkliga landet (läs: Sverige) har
under årens lopp lagt ut hundratusentals kronor på att låta sig ”inspireras” av
bedragaren Manuel Knight. -Jo, det är sant! Men ”inspireras” till vadå?!
”Inspireras” till att idag sitta helt handfallna och inte göra det minsta för
att sätta stopp för denna falska psykolog och lika falska elitsoldat?! Men i
landet Sverige kan en åklagare välja att lägga ned ett åtal för skjutning av en
helt oskyldig ung man, men utan att det ses som tjänstefel? Men i landet Sverige
kan åklagare och poliser för våra skattepengar låta sig ”inspireras” av Manuel
Knight, en amerikansk mytoman och fast detta nu har blivit uppmärksammat, ändå
inte granskas för tjänstefel?
Vi avslutar denna uppmaning
till att genast gå på bio för att se Brev till en seriemördare med att
citera hur Maria Domellöf-Wik, filmrecensent på GP, avslutar sin recension:
”Brev till en
seriemördare är en mångbottnad berättelse om det svenska
rättsväsendets begränsningar och om medias fördomar om människor bosatta i
miljonprogramsområden. En film om svensk rasism, naivitet, och om ett
brottsoffer som utsätts för svek efter
svek.
Intimiteten och detaljrikedomen gör den här filmen till något alldeles extra.”
Intimiteten och detaljrikedomen gör den här filmen till något alldeles extra.”
Maria Domellöf-Wik ger filmen
Brev till en seriemördare inte mindre än 5 fyrar. Fler fyrar finns
inte..
===============================================
Vår blogg är under attack från Manuel Knight och hans
stab eftersom de känner sig obekväma med att bli avslöjade och om de lyckas
stänga denna blogg, så finns det hela tiden en parallellblogg att fortsätta att
läsa. Den hittar man här: https://manuelknightnews.wordpress.com/
Vi är medvetna om att våra
parellellbloggar släpar efter publiceringar från huvudbloggen men det
har vi valt att acceptera eftersom det annars skulle innebära merarbete
för vår del.
