lördag 25 februari 2017

Stina Lundberg Dabrowski bär det största ansvaret för Manuel Knights framgång som internationell bedragare. Året är 2007 i SVT. Stina är vinnaren! Men Anja Thorkelsons insats år 2001 i Sveriges Radio, den får inte heller glömmas bort..

Anja Thorkelsson, på den tiden Anja Thorkelsson-Lindahl, sände år 2001 programmet Samtal pågår och där hon ”intervjuade” Manuel Knight. I själva verket var det Manuel Knight som, genom att utnyttja en okunnig och charmad SR-kvinnas svaghet, han lyckades få marknadsföra sig som krigserfaren elitsoldat och som påstod sig ha suttit krigsfånge hos irakierna. Ingen på Sveriges Radio checkade hans nonsenshistorier. Precis allt sändes ut. En skandal!

Här länk till det halvtimmeslånga programmet från 2001:



Fast det är givetvis Manuel Knight som bär det största ansvaret för att Sveriges Radio:s och SVT:s varumärken vad gäller trovärdighet på allvarligt vis nu vandaliserats. Det är ju Manuel Knight som är lögnaren och alla de aningslösa journalisterna som spridit hans lögner, dem har han lyckats förvandla till kolportörer. Det är ingen vacker syn vi idag ser, när vi tittar på Den Svenska Journalistkåren, DSJ.

Vi inledde med att jämföra Stina Lundberg Dabrowski med Anja Thorkelsson. Oavsett vem man håller högst, så är det ingen tvekan om att SLD är en större stjärna än Anja. Den som googlar finner mängder av info rörande SLD. Inte mycket om Anja. Det vi här kan säga om Anja, det är att vi anser att Anja missade chansen att pudla när Oskar Sonn Lindell från Magasinet Filter får tag på henne och Samtal pågår rörande Manuel Knight kom på tal. Där och då kunde Anja Thorkelsson ha tagit kommandot och medgett sin fadäs, men istället framstår hon som snorkig och högfärdig (”för att jag bara undantagsvis berättar hur jag går tillväga med källor” -sid 59 i nr 54). Dumt gjort, Anja.

Vill man snoka efter fakta rörande SLD, så finner man bl a att hon varit Publicistklubbens ordförande och att hon varit professor på Stockholms dramatiska högskola. Hon varit journalist på både Sveriges Radio och på SVT. Har/har haft egna produktionsbolag bl a Produktionsbolaget Dabrowski TV (med maken Kjell Dabrowski?) och har därifrån sålt egenproducerade program till bl a SVT. Dessutom har SLD också gett ut ett antal böcker. En heter Stina om Stina och konsten att intervjua och gavs ut 2011 på Atlas förlag. Boken är utgiven med stöd av Stockholms dramatiska högskola. Varför får vi en känsla av att SLD, svensk journalistiks 'Ego Girl', kan ha utnyttjat Stockholms dramatiska institut för att lansera sin bok och därmed tassar i moralens utkanter..? Hursomhelst ämnar vi i ett par artiklar kika lite på vad SLD skriver i den boken. Enligt titeln bör vi få lära oss om konsten att intervjua och enligt baksidestexten, så lär vi komma att lära känna SLD lite bättre för där står följande, för oss, lockande text: ”Det går att läsa mitt liv i mina intervjuer”.

Det går att på andra ställen läsa lite annat om SLD och om hennes liv som journalist. Bland annat kunde man 2007-03-16, en dryg månad innan Stina! med Manuel Knight sändes, finna följande rubrik: Så blev jag blåst av Stina Dabrowski”. Ingressen är intressant och både ställer och väcker frågor, åtminstone hos oss som inte litar på SLD väcks nya frågor kring henne. Så här ser ingressen ut: ”Hon är tillbaka i rutan igen. Den här gången handlar det om samma typ av program som hon gjorde i början av sin tv-karriär, nämligen ett Nöjesprogram. Stina Lundberg Dabrowski tycks fortfarande ånjuta en hög status bland tittarna, men vem är hon egentligen och är hon den snälla leende Stina som vi ser i rutan eller är hon en iskall lögnerska som inte drar sig för att blåsa både tittarna och dem som hon intervjuar? Läs min historia om Stina och döm själv.” 


Den som ber oss läsa historien är ingen mindre än -Billy Butt. Vi har ingen uppfattning i skuldfrågan vad gäller de påstådda våldtäkterna eller rörande domen från 1993 i målet, men det hindrar inte att det kan finnas skäl att läsa vad Billy Butt skriver mer än ett decennium senare. Det handlar inte om våldtäkternas vara eller inte, utan om hur han beskriver paret Kjell och Stina Dabrowski och deras journalistiska metoder.

Vi Groundhogs har vår uppfattning klar vad gäller SLD: Hon är en slarvig, narcissistisk och kraftigt övervärderad journalist och som gärna skyller ifrån sig på andra, när hon därigenom ser en chans att kunna rädda sitt skinn. Sin journalistiska heder har hon i våra ögon redan förlorat och vi kommer att framgent visa vad vi grundar det på. En gång i tiden var SLD:s varumärke starkt. När vi är klara med henne, kommer hon att bittert ångra att hon blev charmad av och förälskad i... -bedragaren Manuel Knight.

Boken Stina om Stina och konsten att intervjua är ett försök för SLD att få marknadsföra sig och sina journalistiska knep och metoder. På nio olika bilder syns SLD flankera kändisar och vi skall förstå att dessa kändisar skall få vara tacksamma över att känna sig utvalda, nu när de får stå så nära Sveriges okrönta, men självutnämnda journalistdrottning Stina Lundberg Dabrowski. Hon vill gärna framställa sig som orädd. Under bilden där SLD tillsammans med Hillary Clinton tittar in i kameran, kan vi läsa detta: ”Det krävs visst mod att ställa de obekväma frågorna. När jag intervjuade Hillary Clinton använde jag en fråga med annorlunda infallsvinkel för att komma in på det laddade ämnet, Lewinskyaffären”. Skall vi gissa att SLD gärna ser sig som ”väldigt modig”?

Vi lämnar Stina-boken för den här gången. Vi vill att alla noggrant läser nedanstående parti ur Magasinet Filter nr 54 (s 59-60) och där Oskar Sonn Lindell berättar att varken Ulf Elfving eller folket kring Morgonpasset i SR P3 svarar honom när han vill prata om Manuel Knight.

Däremot hör Stina Dabrowski av sig.
Jag tror att det var jag själv som upptäckte honom, minns Dabrowski. Jag var på ett föredrag han höll. Han var karismatisk, vältalig och verkade intelligent. Så där entusiasmerande som nästan bara amerikaner kan vara. Han berättade sin dramatiska story, och sedan var han engagerad i ungdomar på glid – det slog an.
 
Dabrowski säger att hon tagit kontakt med den som var researcher för programmet, men att inga anteckningar längre fanns kvar.

Vi brukade prata med folk runt omkring intervjupersonen, men begärde bara ut betyg och skriftliga intyg i undantagsfall.

Jag frågar om det påverkade att Manuel Knight är amerikan, och att det därmed var svårare att verifiera hans berättelser.

Det påverkade säkert. Jag vill inte anklaga honom för någonting, men rent generellt kan jag nog säga att jag syndat med källkontrollen ett antal gånger under min karriär. Jag har undervisat i journalistik de senaste åren, och jag säger alltid till studenterna: »Research, research, research!« Ändå har jag fallerat. Jag hade kunnat, eller kanske har, blivit lurad fler gånger och på värre sätt än i det här fallet. Sedan tänker hon högt:

Om man tänker bort lögnen … Om han bara hade fått visa framfötterna ändå, då hade han kanske tjänat lite mindre pengar, eller lika mycket. Han är ju fortfarande en karismatisk person och verkar vara en bra föreläsare. Hon fortsätter:

Men hade han inte haft den där häftiga historien hade jag kanske inte haft med honom i programmet. Hans story kanske gav honom den knuff han behövde”.

Det där få bli vår cliffhanger. Men läs gärna hela artikeln i Magasinet Filter, det där numret med en äkta mytoman avbildad på utsidan. Den här mytomanen:



===============================================  
Vår blogg är under attack från Manuel Knight och hans stab eftersom de känner sig obekväma med att bli avslöjade och om de lyckas stänga denna blogg, så finns det hela tiden en parallellblogg att fortsätta att läsa. Den hittar man här: https://manuelknightnews.wordpress.com/

Vi är medvetna om att våra parellellbloggar släpar efter publiceringar från huvudbloggen men det har vi valt att acceptera eftersom det annars skulle innebära merarbete för vår del.